till föräldrargården tillsammans med min dotter som vid den tiden var två år gammal. Pappa hade då byggt en bostad åt mig på den gamla höskullen. Och här stortrivs vi att bo! Jag har i hela mitt liv haft ett stort intresse för hästar som hobby och även jobbat mycket med hästar innan jag utbildade mig som hovslagare. Jag gick min grundutbildning i Uppsala och tog examen 2004. Och 2015 gjorde jag tilläggsutbildningen för att bli Godkänd av Jordbruksverket, då det kom nya krav på det för att få fortsätta utföra alla slags arbeten inom hovslageri. 

När jag var yngre så hade jag även ett stort bilintresse och det var för amerikanska bilar. Det intresset kom ifrån min familj, då jag blivit uppvuxen med detta. Jag hade under dessa år ett par egna fina jänkare och mekade ihop med pappa. Jag arbetade under den tiden oerhört mycket för att ha råd att dra runt både hästintresse och bilintresse och på helgerna levde man ett vilt uteliv med polarna. Till slut var jag tvungen att göra ett val och då föll det på hästsporten. Bilen som då var en Buick Super 1950 cabriolet såldes och festarlivet trappades ner succesivt till att läggas ner helt och hållet.

För att gå tillbaka till hästsporten så började det verkligen på allvar som 7-åring.  Först i ett ridstall med inriktning hoppning där det fanns halvblodshästar och New Forest-ponnysar. Det var verkligen mitt liv! Jag kunde inte tänka på något annat. Allt kretsade kring hästar och jag kunde inte förstå varför jag skulle behöva gå i skolan när man kunde vara i stallet hela dagarna. Jag slet hårt för att få vara så delaktig som möjligt och få chansen att lära mig saker. Jag började tidigt hjälpa till med alla jobb i stallet för att belönas med att få pyssla och rida.

Min dotter som 6-åring. Här har hon precis galopperat på varmblodstravaren Drömmen som vi hade som starthäst under 1 års tid.

Som 12-åring fick jag äntligen min efterlängtade egna häst! Då hade jag tjatat i många år! Och det kom faktiskt till en gräns då mina föräldrar tyckte att jag jobbade lite för hårt med andras hästar (vid det tillfället hade jag fem hästar som jag tog hand om) . Jag ville gärna ha en fullblodsgaloppör. Vi var och kollade på en för mig riktig drömhäst. En skimrande fux med fyra vita strumpor och bläs. Men den fick jag inget medhåll på. Så hästen vi köpte valde min pappa åt mig (kan tillägga att mina föräldrar inte var/är hästkunninga). Det blev en 3-årig Irish Cob hingst. Nyss inriden och inkörd. Han kastrerades under det första halvåret då han var väldigt stökig.  Honom lärde jag mig mycket utav och vi hade väldigt roligt! Han blev 15 år gammal och fick tyvärr somna in alldeles  för tidigt p.g.a. en bakknäskada som han ådrog sig efter en rymning från hagen. Han ligger begravd här hemma under ett fint kors som pappa tillverkat av hans egna hästskor.
 

Aimée 7 år gammal med sina två små ponnysar.
Jag ger henne min bardomsdröm i den mån jag kan.

Det här hästlivet man levde kretsade kring att utforska och lära sig så mycket som möjligt om dessa underbara djur. Jag och min dåvarande bästa vän samt hennes syster var mina närmsta grannar. Och som barn och tonåring hade vi mycket kul tillsammans och vi levde verkligen för hästarna! Vi arrangerade till och med egna tävlingar varje år med en tanke att dom som så mycket som möjligt skulle likna professionella tävlingar. Trots att det bara var vi tre som deltog.  De låg månader av planering bakom dessa tävlingar.  Helt galet som vi höll på. Snacka om att vara drivna!

På vår fritid när vi inte gick i den tråkiga skolan så roade vi oss bl.a.  med pluggande utav hästens anatomi och allt annat om häst såklart. Och hade sedan prov för varandra. På somrarna stack vi iväg på tredagars uteritter och övernattade vid en sjö där vi bl.a. annat hade simtävlingar med hästarna. Vi lärde dom stegra på kommando, hälsa med frambenet och en massa andra kul saker.  På vintrarna tolkade vi efter hästarna i full galopp på miniskidor. Red ut barbacka på kvällarna, stannade någonstans och la oss på hästarnas ryggar och kollade på stjärnorna. Det var tider det! Vilken dröm det var  för en hästtjej.

Äpplet faller inte långt ifrån trädet . . .

Andra dagar på året tränade vi på att hoppa upp på hästarna barbacka i galopp, även att kasta oss av i full galopp, gärna på någon bondes nyharvade åker så man inte slog sig så illa . . . Jag kan säga att det var många gånger vi fick skäll för våra galna idéer . Vi tränade voltige, stod på hästarna, satt baklänges, gjorde kullerbyttor o.s.v. Vi ägnade mycket tid och slit på att bygga terränghoppningsbanor i skogen. Och hoppade även ibland över staket i brist på annat att hoppa över.  Hade även galopptävlingar  på timmervägarna. 

Våra hästar var väldigt vältränade och var praktiskt taget aldrig skadade. Vi gjorde noggranna träningsscheman som vi följde slaviskt.  Vi hade en vilodag i veckan, annars var det upplagt med vissa dagar skrittarbete, andra dagar dressyrträning, hoppning, långritt, körning eller nåt annat skoj! Det blev väldigt varierad träning. En annan sak som vi tyckte var jättekul var om vi råkade rida vilse när vi var ute och letade ödehus (som också var ett utav våra intressen).

Förövrigt så var vi väldigt noga med hästarnas skötsel och jag kommer ihåg att när vi var på ett ridläger så fick jag pris för mest välputsad häst, som jag blev så stolt över!  Jag har alltid gillat att ha fina välskötta hästar och fin utrustning.  Är pedantiskt av mig och ska det vara så ska det vara ordentligt. En annan sak som följt mig sedan jag var liten är att jag alltid haft en speciell förkärlek för problemhästar. Svåra och ofta missuppfattade hästar som för det mesta bara saknar en fast hand och en bra och rättvis uppfostran för att sedan kunna bli hur fina individer som helst. 

Älskar fortfarande välputsade hästar... Här är fina Divine!

Det är ridsport som gällt för mig under de flesta av alla min år med hästar. Mycket p.g.a. (tror jag) var att jag var med om en väldigt otäck olycka som 12-åring när jag körde min 3-åriga hingst. Det har ju dock gått över helt nu, då jag nästan enbart har kört häst sedan början på 2016. Jag började komma över min rädsla genom att börja köra shettis, sedan B-ponny och till sist travhäst från 2017. Och rädslan är nu som bortblåst!
 

Welsh Moutainponnyn Blomma som jag ägde en period

När jag var barn och ungdom så var det hoppning och fälttävlan som lockade mest. Och efter det väcktes ett stort intresse för westernridningen, första åren var det reining, western riding, western horsemanship och western pleasure som jag satsade mest på. Lite senare fick jag upp ögonen för boskapsgrenarna och där var det reined cowhorse som var  klart coolast! Det gick fort och var lite farligt. Nackdelen var att de flesta tävlingar var långt bort, det var väldigt dyra tävlingar och det var svårt att hitta träningsmöjligheter på kurser som var inom rimligt avstånd.

Quarterhingsten  Fritz the Joker (e. Kings Winnin Fritz)

Då sadlade jag istället om till dressyr. Och skolade även då om min dåvarande westenhäst till dressyrhäst. Hästen var en svart supersnygg & maffig Connemara som var 153 cm i mkh. Honom köpte jag som en mycket svår problemshäst när han var 4 år. Jag såg potentialen och kapaciteten i honom direkt när jag var och kollade på honom, även om han vid det tillfället var helt galen och verkligen farlig. Han fightades på alla sätt han kunde och var rädd och osäker för allting han utsattes för. Och det taggade jag till på såklart och köpte honom. Och han blev en så fin och välutbildad häst till slut.

Dressyrträning på Jällsjö Gård med Little Arramiz

Efter Arramiz skaffade jag mig en Oldenburger som var tänkt som min nya dressyrhäst. Men det visade sig vara en del skadeproblem med honom så jag orkade inte längre hålla på med honom när jag blev gravid med Aimée 2012. Han såldes då och jag var sedan hästlös under ca 3 års tid.  Det var ganska skönt för jag arbetade ju med hovslageriet tros att jag var gravid och även efter att hon var född. Jag var bara borta 6 veckor totalt ifrån jobbet. Men sedan blev det att vi lånade två shetlandsponnysar att ha till Aimée och efter det blev det inköp av två stycken egna små fina minishettisar när hon var tre år gammal. I samband med det kom mitt hästsug tillbaka och jag köpte en treårig welsh mountainponny för att ha något att jobba lite med. Hade tänkt att Aimée skulle ha henne senare, men så blev det inte, utan hon såldes.

Med sina ponnysar Loanin Salska & Tingeling af Jäboruder

I början på år 2017 kom jag i kontakt med travsporten via en kille jag träffade som sedan blev min sambo 3 år framåt, innan vi sedan gick skilda vägar. Vi köpte en 5-årig varmblodstravare tillsammans. Ett sto vid namn Divine. Vi skulle ha lite kul med henne ett tag och sedan byta ut till någon bättre var tanken. Vi tränade ett par månader och började sedan starta på lägsta nivå då hon inte hade mycket pengar eller poäng på sig. Första loppet var då ett breddlopp där hon blev tvåa. Nästa start blev hon trea, sedan tvåa igen. Efter det drog hon till med fyra raka segrar (alla på Solvalla). Det var stort och kändes helt overkligt. Hon fortsatte att utvecklas och gick raka spåret upp i travets elitserie. För sina prestationer under 2018 så blev hon utnämnd till Årets Sto på Sundbyholms travgala. Hon har fortsatt utvecklats och det återstår och se hur länge hon hänger med, då det blir tuffare och tuffare ju högre klass hon kommer upp i. Nu ligger hon på Silverdivisionsnivå. Efter avslutad karriär så hoppas vi på att hon kommer att lämna oss ett par fina föl. Sedan Januari 2020 så äger jag henne tillsammans med min goda vän och kollega Cecilia Odén som bor på Gotland. Hon har köpt in sig till 25% och jag är väldigt tacksam att hon vill göra det här tillsammans med mig.

Divine
2012
e. Dream Vacation u. Barbie Do
ue. Ken Warkentin uu. Love me do
Rekord: *12,0 am