Jag heter Anna och är född -78.  Jag har i hela mitt liv haft ett stort intresse för hästar.  Började utöva hästsporten mer på allvar som 7-åring.  Först i ett ridstall med inriktning hoppning där det fanns halvblodshästar ovh New Forest-ponnysar. Som 12-åring fick jag äntligen min efterlängtade egna häst! Som mer eller mindre min pappa valde åt mig (kan tillägga att mina föräldrar inte var hästkunninga). Det blev en 3-årig Irish Cob hingst. Nyss inriden och inkörd. Han kastrerades under det första halvåret då han var väldigt stökig.  Honom lärde jag mig mycket utav. Hela tillvaron kretsade kring att utforska och lära sig så mycket som möjligt om dessa underbara djur. Jag och min bästa vän samt hennes syster som var mina närmsta grannar hade mycket kul tillsammans och vi levde verkligen för hästarna. Vi arrangerade egna tävlingar varje år som så mycket som möjligt skulle likna proffesionella tävlingar. Trots att det bara var vi tre som deltog.  De låg månader av planering bakom dessa tävlingar.  På vår fritid när vi inte gick i den tråkiga skolan så roade vi oss bl.a.  med pluggande utav hästens anatomi och allt annat om häst såklart och hade sedan prov för varandra. På somrarna stack vi iväg på 3 dgr's uteritter och övernattade vid en sjö där vi bl.a. annat hade simtävlingar med hästarna. Vi lärde dom stegra på kommando, hälsa fint med frambenet och en massa andra kul saker.  På vintrarna tolkade vi efter hästarna i full galopp på miniskidor. Red ut barbacka på kvällarna, stannade någonstans och la oss på hästarnas ryggar och kollade på stjärnorna. Andra dagar på året tränade vi på att hoppa upp på hästarna barbacka i galopp, även att kasta oss av i full galopp, gärna på någon bondes nyharvade åker... kan säga att det var många gånger vi fick skäll för våra idéer . Vi tränade voltige, stod på hästarna, satt baklänges, gjorde kullerbyttor osv. Vi byggde terränghoppningsbanor i skogen. Och hoppade även ibland över staket i brist på annat att hoppa över.  Hade galopptävlingar  på timmervägarna. Våra hästar var väldigt vältränade och var praktiskt taget aldrig skadade. Vi gjorde noggranna träningsscheman som vi följde slaviskt.  Vi hade en vilodag i veckan, annars var det upplagt med vissa dagar skrittarbete, andra dagar dressyrträning, hoppning, långritt, körning eller nåt annat skoj! Det blev väldigt varierad träning. En annan sak som vi tyckte var jättekul var om vi råkade rida vilse när vi var ute och letade ödehus som också var ett utav våra intressen. Förövrigt så var vi väldigt noga med hästarnas skötsel och jag kommer ihåg att när vi var på ett ridläger så fick jag pris för mest välputsad häst, som jag blev så stolt över!  Jag har alltid gillat att ha fina välskötta hästar och fin utrustning.  Är pedantiskt av mig och ska det vara så ska det vara ordentligt. En annan sak som följt mig sedan jag var liten är att jag alltid haft en speciell förkärlek för problemhästar. Svåra och ofta missuppfattade hästar som för det mesta bara saknar en fast hand och en bra och rättvis uppfostran.  Det är ridsport som gällt för mig under alla år pga att jag var med om en läskig olycka som 12-åring när jag körde min 3-åriga hingst.  Först var det hoppning och fälttävlan som lockade mest, efter det fick jag ett stort intresse för westernridningen, första åren var det reining, western riding, western horsemanship och western pleasure som jag satsade mest på. Lite senare fick jag upp ögonen för boskapsgrenarna och där var det working cowhorse som var  klart coolast! Det gick fort och var lite farligt. Nackdelen var att de flesta tävlingar var långt bort, det var väldigt dyra tävlingar och det var dåligt med att hitta träningsmöjligheter. Då sadlade jag om till dressyr. Och skolade även då om min dåvarande westenhäst till dressyrhäst. Hästen var en svart supersnygg & maffig Connemara som var 153 cm i mkh. Honom köpte jag som en mycket svår problemshäst när han var ca 4 år. Jag såg potentialen och kapaciteten i honom direkt jag var och kollade på honom även om han vid det tillfället var typ galen.

Fortsättning följer en annan dag . . .finns mycket att skiva!